Rysslanddonner

Fakta om Ryssland saxat från NE.SE

Många forskare tror att det första ryska riket grundades av vikingen Rurik på 800-talet och att namnet Ryssland kommer av Roslagen i Uppland. Säkert är att vikingarna styrde i staden Novgorod och erövrade Kiev i nuvarande Ukraina. Kievriket var det första mer betydande ryska riket. Novgorod stred under 1200- och 1300-talen mot Sverige om makten i östra Finland.

På 1200-talet erövrades Ryssland av mongoler och genom detta blev Ryssland isolerat från resten av Europa. Fursten av Moskva gjorde sig dock självständig i slutet av 1400-talet och började sedan utvidga sitt rike. Ivan IV, som kallas "den förskräcklige", blev 1547 den förste ryske tsaren (kejsaren). Under hans tid började ryssarna också att kolonisera (befolka) Sibirien. Erövringen slutfördes under 1600-talet. Ryssland fortsatte sedan att utvecklas åt alla håll. Under 1700-talet besegrade tsar Peter den store Sverige i ett krig och Sveriges stormaktstid tog slut.

En berömd rysk ledare var kejsarinnan Katarina den stora som regerade landet i slutet av 1700–talet. I det senaste kriget mellan Ryssland och Sverige (1808–1809) förlorade vi Finland till Ryssland.

Tsarerna och kejsarinnorna styrde Ryssland enväldigt. De omgav sig med en liten men mycket rik överklass. Den största andelen av befolkningen var bönder som var livegna, det vill säga praktiskt taget slavar, under de stora godsägarna. Livegenskapen avskaffades av tsar Alexander II år 1861, men Ryssland förblev outvecklat jämfört med Västeuropa. Ett uppror 1905 slogs ned mycket hårdhänt. Motgångarna i kriget mot Tyskland under första världskriget gjorde missnöjet än större.

I mars 1917 avsattes tsar Nikolaj II och en ny demokratisk regering tog makten. I november samma år störtades regeringen genom den så kallade ryska revolutionen. Samtidigt mördades tsaren och hans familj. Kommunistledaren Lenin blev nu Rysslands diktator. Efter ett blodigt inbördeskrig upprättade han den nya staten Sovjetunionen. Finland och de baltiska staterna Estland, Lettand och Litauen gjorde sig samtidigt självständiga.

Lenins efterträdare Stalin (Lenin dog redan 1924) skapade ett land där invånarna övervakades helt och allt motstånd krossades hänsynslöst. Miljontals människor mördades och sattes i mycket hårda fångläger i Sibirien. I början av andra världskriget (1939–1940) återerövrade Sovjetunionen de baltiska staterna. Finland förblev fritt, men tvingades in i ett nära samarbete med Sovjetunionen efter kriget. Det nazistiska Tyskland angrep Sovjetunionen 1941 men lyckades inte erövra landet. Landets befolkning led dock mycket av de härjningar som tyskarna genomförde. Tyskland besegrades 1945, och därefter behärskade Sovjetunionen hela Östeuropa. Länder som Östtyskland, Polen, Tjeckoslovakien, Ungern, Rumänien och Bulgarien var visserligen egna länder, men Sovjetunionen såg till att samtliga av dem hade kommunistiska och sovjetvänliga regeringar.

På 1970- och 1980-talen började Sovjetunionens ekonomi att bli sämre. Det politiska systemet fungerade inte längre, mycket på grund av landets väldiga utgifter på vapen och rymdforskning. En ny ledare, Michail Gorbatjov, försökte genomföra reformer, men det var för sent.

Åren 1989–1990 försvann den ena kommunistregeringen efter den andra bland Europas länder och 1991 upplöstes Sovjetunionen. Ryssland fick nu namnet Ryska federationen och styrdes av president Boris Jeltsin. Estland, Lettland, Litauen, Vitryssland, Ukraina, länderna i Kaukasien och Centralasien – alla blev de nu självständiga stater. Boris Jeltsin efterträddes 2000 av Vladimir Putin, som i sin tur ersattes av Dmitrij Medvedev 2008.

Kultur

En mycket gammal rysk kulturform är ikonmåleriet. Ikoner är målade helgonbilder som målas på ett särskilt sätt. Den ryska kyrkomusiken har också mycket gamla traditioner. En stor tid i rysk kultur var 1800-talet. Då verkade bland andra poeten Pusjkin, romanförfattarna Lev Tolstoj och Fjodor Dostojevskij, dramatikern (pjäsförfattaren) Anton Tjechov, kompositören Pjotr Tjajkovskij och konstnären Ilja Repin. Under sovjettiden var kulturen hårt styrd av kommunistpartiet. Avvikare tystades ner och sattes ofta i fängelse eller tvingades att lämna landet. Några berömda författare från 1900-talet är poeten Vladimir Majakovskij och nobelpristagarna Boris Pasternak, som skrev Doktor Zjivago, och Aleksandr Solzjenitsyn. Bland kompositörer från 1900-talet kan man nämna Dmitrij Sjostakovitj och Sergej Prokofjev, som bland annat skrev den musikaliska sagan Peter och vargen.

Geografi

Ryssland är till ytan nästan dubbelt så stort som det näst största landet i världen, Canada. Det sträcker sig från Östersjön i väster till Stilla havet i öster och från Norra ishavet i norr till Svarta havet, Kaukasus, Kaspiska havet och Centralasien i söder. Uralbergen bildar gräns mot Asien i öster. Rysslands asiatiska del kallas Sibirien. Det är den till ytan största delen av Ryssland, men där bor inte många människor. Stora delar är ren ödemark. Genom Ryssland flyter många stora floder: Don och Volga finns i den europeiska delen, medan Ob, Jenisej och Lena rinner genom Sibirien. Där finns även världens djupaste insjö, Bajkalsjön, som är 1 940 meter djup. Högsta bergstoppen är Elbrus i Kaukasus, 5 642 meter över havet. Den är Europas högsta bergstopp. Sibirien är bergigt i öster och söder. Annars är större delen av Ryssland i huvudsak ett slättland, uppodlat i väster och söder och täckt av skog i öster och norr. Det väldiga barrskogsområdet genom norra Ryssland kallas tajgan. Längst i norr finns tundra med permafrost, det vill säga att marken är frusen i stort sett hela året. Större delen av Ryssland har fastlandsklimat med mycket kalla vintrar och relativt varma somrar. Varmast är det vid Svarta havet, dit ryssarna åker på badsemester.

De flesta av den ryska befolkningen bor i den europeiska delen. Sibirien är mycket glesbefolkat. De allra flesta är ryssar, men det finns också närmare 100 mindre folkgrupper. De största har egna självstyrande områden. Tjetjenerna är ett folk som låtit tala om sig under senare år. De har fört krig mot den ryska centralmakten för att kunna bilda en helt självständig stat. Den viktigaste religionen i Ryssland är den ortodoxa riktningen av kristendomen, men islam växer sig allt starkare bland flera folk i söder, till exempel tjetjenerna.

På den sovjetiska tiden, under större delen av 1900-talet, ägde staten alla företag, och bönderna tvingades att arbeta tillsammans i stora, kollektivjordbruk, kolchoser. Ryssland har enorma jordbruksmarker, men skördarna är små i förhållande till storleken på den uppodlade marken. Industrin är också mycket stor, men omodern. Landet har mycket stora naturtillgångar, bland annat olja, gas, järn, nickel, guld och diamanter. Ekonomin har utvecklats starkt under senare år och många människor har fått det bättre, och några har blivit mycket rika. Men de allra flesta invånarna i Ryssland är fortfarande fattiga.

kommunism är en politisk lära med många olika inriktningar. En grundläggande tanke är att allting ska ägas gemensamt i samhället och att det nya samhället skapas genom en revolution. De som driver på revolutionen är de politiskt medvetna arbetarna.

Karl Marx och Friedrich Engels skrev 1848 "Kommunistiska manifestet" som fick stor betydelse. Enligt Marx skulle det framtida kommunistiska samhället utvecklas i två stadier. I det första måste alla arbeta lika mycket men i det andra gäller "av var och en efter hans förmåga, åt var och en efter hans behov".

Marx tankar utvecklades i början av 1900-talet i Ryssland av Vladimir Iljitj Lenin. Lenins variant av kommunism brukar kallas leninism. Han kallade Marx första stadium för det socialistiska och det andra för det kommunistiska. Enligt Lenin skulle det kommunistiska partiet bestå av yrkesrevolutionärer som organiserade revolutionen och som hade stor makt under det socialistiska stadiet.

Under Lenins ledning tog kommunisterna makten i Ryssland (Sovjetunionen) 1917 och leninismen påverkade länge andra kommunistpartier. Så småningom utvecklades en annan form av kommunism i Kina under Mao Zedongs ledning, nämligen maoism. Enligt Mao var det inte industriarbetarna i städerna som skulle driva fram revolutionen utan bönderna på landsbygden. Dessutom skulle partiet inte vara en elit utan finnas ute bland folket. På 1960-talet och framåt utvecklades också andra typer av kommunism i olika delar av världen.

I många länder där kommunisterna tog makten bestämde kommunistpartiet och dess ledare allt och många länder blev diktaturer. Försöken att styra ekonomin genom statliga planer och statligt ägande fungerade sällan bra. Efter andra världskrigets slut (1945) såg Sovjetunionen till att kommunistpartier kom till makten i alla länder i Östeuropa men omkring 1990 föll det kommunistiska systemet i Sovjetunionen och Östeuropa samman.

Peter den store var tsar (kejsare) av Ryssland 1682–1725 och den som gjorde Ryssland till en europeisk stormakt. Han reformerade också grundligt Rysslands inre förvaltning och knäckte definitivt den gamla adelns (bojarernas) makt. Han grundlade Sankt Petersburg 1703 och gjorde det till huvudstad 1712.

Peter hade i sin ungdom rest runt i Västeuropa och blivit övertygad om att Ryssland måste bli mer europeiskt. Han inkallade europeiska militära och civila rådgivare och arkitekter och började bokstavligen bygga upp ett nytt Ryssland, med Sankt Petersburg, den allra västligaste staden, som centralort. Han reformerade statsförvaltningen efter svenskt mönster, med centrala ämbetsverk och länsindelning. Han införde en tjänste- och hovadel och tvingade bojarerna (den gamla adelsklassen) att anpassa sig.

I svensk historia är Peter viktig som den som krossade Sveriges stormaktsställning. I det stora nordiska kriget, 1700–1720, erövrade Ryssland alla Sveriges besittningar på andra sidan Östersjön, framför allt i Baltikum. (Även Finland var erövrat men lämnades till största delen tillbaka.)

Sankt Petersburg är Rysslands näst största stad. Den har 4 miljoner invånare, nästan lika mycket som hela Finland. Den ligger vid Östersjön, längst in i Finska viken vid floden Neva.

Sankt Petersburg grundades år 1703 av tsar Peter den store på mark som erövrats från Sverige. Peter lät anlägga många magnifika kyrkor och palats och långa, breda gator. Med sitt läge runt den breda Neva blev det en mycket vacker stad, och det är den fortfarande. Det kejserliga Vinterpalatset och konstmuseet Eremitaget är de mest berömda sevärdheterna.

Redan år 1712 blev Sankt Petersburg Rysslands huvudstad i stället för Moskva. År 1914, vid första världskrigets utbrott, döptes den om till Petrograd, som låter mer ryskt. Där startade ryska revolutionen 1917. Moskva blev huvudstad igen 1918. År 1924 döptes staden om igen, nu till Leningrad efter kommunistledaren Lenin, men den fick tillbaka sitt ursprungliga namn 1991.

Kali´ningrad [ry. uttal kəliningra´t], till 1946 Königsberg, stad i en mellan Polen och Litauen existerande exklav tillhörande Ryska federationen; 435 000 inv. (2005). K. är beläget vid floden Pregel strax ovanför dess mynning i Östersjön. Under den sovjetiska tiden tjänade K. främst som flottbas och industristad (trävaru-, pappers-, verkstads- och livsmedelsindustri).

Orten växte från 1255 fram i skydd av en fästning, anlagd av Tyska orden, och fick 1286 stadsrättigheter. Vid mitten av 1300-talet blev den en stödjepunkt för Hansan, 1457 residensstad för Tyska ordens högmästare och 1525 för de preussiska hertigarna. Det ledde till att den ostpreussiska staden helt kom att präglas av tyskt borgerskap och tysk feodaladel. Genom universitetet, grundat 1544, blev Königsberg ett andligt centrum; här verkade Immanuel Kant 1755–96. Den tyska dominansen bibehölls ända fram till andra världskriget, då den gamla staden blev nästan helt förstörd. K. drabbades svårt av ett brittiskt bombplansanfall hösten 1944. I februari 1945 nådde Röda armén fram till staden, varefter flyganfall och hårda gatustrider bidrog till att stora delar av centrala K. ödelades. Det sista tyska motståndet i staden upphörde 9 april 1945. År 1946 fick K. sitt nuvarande namn, blev centralort i K:s administrativa område, underordnat sovjetrepubliken Ryssland (RSFSR), och fick en starkt militär prägel genom att den sovjetiska östersjöflottan förlades till hamnen Baltijsk utanför K. Det postsovjetiska K. är en del av Ryska federationen och präglas av social och ekonomisk misär men också av förhoppningar att staden skall kunna bli ett nav i en östersjöregion.

Nikola´j II, 1868–1918, rysk tsar 1894–1917, son till Alexander III. Som härskare strävade N., påverkad av rådgivare som den reaktionäre Pobedonostsev, hustrun Alexandra och mystikern Rasputin, efter att bevara autokratin och den traditionella sociala strukturen i en tid av industrialisering och revolutionär oro i Ryssland. Trots försök att bibehålla makten med både repressiva metoder (blodiga söndagen) och politiska eftergifter (duman) tvingades N. i mars 1917 efter motgångar som överbefälhavare i den ryska armén under världskriget och tilltagande sociala spänningar att abdikera till förmån för brodern Michail, som i sin tur överlämnade makten till en provisorisk regering. Under inbördeskriget mördades N., hustrun och fem barn i juli 1918 i Jekaterinburg på Lenins order av retirerande bolsjeviktrupper.

Rasputin [rɐspu´tin] , Grigorij, 1869–1916, rysk mystiker och tsarfavorit. Bondsonen och den religiöse helbrägdagöraren R. levde i enlighet med sitt efternamn, som översatt betyder 'liderlig och utsvävande person'. Från 1905 kom han att utöva ett betydande såväl religiöst som politiskt och ekonomiskt inflytande över den ryske tsaren Nikolaj II och dennes hustru Alexandra, särskilt som han med hypnotiskt inflytande kunde lindra och häva sonen Aleksejs anfall av den obotliga blödarsjuka som han led av. Misstänkt för samröre med Tyskland och utsedd till syndabock för första världskrigets militära motgångar dödades R. av tre monarkister.

Rus [ry. uttal rus^j] , etnisk, social och politisk benämning på det slaviska område där Ryssland uppstod. I modern ryska är R. en ålderdomlig och poetisk variant av Rossija ('Ryssland'). Det ryska R. har fornsvenskt ursprung. Så kallades de svear med vilka de slaviska stammarna öster om Östersjön kom i kontakt. Till grund för R. ligger av allt att döma namnet Roden (Roslagen), från vilket också de finska och estniska namnen på Sverige, Ruotsi resp. Rootsi, härleds. Den etniska termen R. utvecklades så småningom till en social, avseende det härskande svensk-slaviska högre samhällsskiktet i det blivande Ryssland. Därur har sedan benämningen ryss uppkommit.

varja´ger (ry. varjagi), slavisk benämning på icke-slaviska folk i östersjöområdet, huvudsakligen svenskar. Benämningen, som är besläktad med ordet väringar (nordiska legosoldater i Bysantinska riket), förekommer i ryska källor från 1000-talet till 1200-talet men har växlande innebörd: invandrande skandinaver (såsom Rurik), legosoldater, nordiska köpmän, hanseater, m.fl.

Alexander Nevskij [ry. uttal ɐliksa´ndr n^je´fskij], f. ca 1220, d. 1263, furste av Novgorod 1236–51. A. fick tillnamnet Nevskij då han 1240 besegrade en svensk här vid floden Neva. Två år senare stoppade A. och hans här de tyska ordensriddarnas vidare tåg österut genom segern i slaget på Peipussjöns is. Inrikespolitiskt mindre lyckosam tvingades A. efter motsättningar till stormannaklassen lämna Novgorod. Från 1252 var han storfurste av Vladimir. – A:s framgångsrika försvar av fosterlandet mot främmande inkräktare har givit honom en framträdande plats i den ryska och sovjetiska nationalistiska propagandan under olika tider. I synnerhet Stalintidens historieskrivning lät ofta A. illustrera en tidlös sovjetpatriotism. A. tillhör dessutom den ryska ortodoxa kyrkans helgonskara.